Livet i Frankrike

.

Så vart börjar vi? Jo Paris! Denna underbara helg som jag känner att jag vill återuppleva igen, med alla härliga möten, de fantastiska, fascinerande människor som också av någon outgrundlig anledning tagit sig till detta land för att lära sig språket och gav mig otroligt mycket ny energi. Veckorna innan var tunga, riktigt tunga. På nått sätt blir det som att när allt är nytt slår man bara av och följer med, det blir för ofattbart för att uppfatta. Dagarna rasar förbi, ansikten, möten, upplevelser. Känns rent ut sagt bissart att jag vart här nu i nästan 13veckor och att det nu är 4veckor kvar tills att jag kommer tillbaka till det riktiga livet. Långt borta från Frankrikes spontana vinprovningar, fester eller resor till syster i Evian! Men tillbaka till Paris där det började landa för mig, redan på tåget dit kändes det skönt att få komma bort lite ur min flytande existens. Att få fatta egna beslut, prata svenska och helt enkelt bara ha det bra! Väl framkommen till Paris kändes det hur storstadspulsen kom tillbaka. Från att ha vart isolerad på den franska landsbygden då i 10veckor till att komma till butiker, människor och bara känslan att världen ligger för ens fötter var härligt. Att jag redan bestämt träff med en annan svenska på garen (tågstationen) Kändes skönt, omställningen krävde sällskap för att bara för att få beskriva sin tidigare frustration. Prata av sig efter att ha lyssnat så länge. Skulle vilja beskriva i detalj allt som hände men inser att det skulle kräva en mindre bok, kan dock avslöja att det blev besök på Louvren, upp i Eiffeltornet, fönster shoppande, god mat. Men främst av allt var det alla dessa möten, med igen kännande av olika upplevelser och känslor. Det var en helt otrolig helg och det kändes mest som att vandra i en dröm.

.

Till en början kändes det surt att det tog slut att behöva åka hem igen. Särskilt som att jag var typ ensam hemma resten av lovet. Blev lite väl att gå från det levande upptäckande till datorn, så det blev koffein missbruk på hög nivå och en måttlig del galenskap med att skriva poesi/filosofi/novell för att fylla ut tiden. Det behövdes för att bearbeta frågan varför jag är här? Språket känns lite tunt ibland, men insåg när familjen kom hem igen att det var för alla dessa möten, möten med en annan kultur. Med den insikten kändes det mindre tungt att ta sig till skolan igen, även om en del av mig hade velat stanna i Paris. men redan direkt till helgen blev det nått nytt igen. Bröderna bjöd med mig för att provsmaka vin i distriktet Beaujolais med dem och deras vänner! Vilket var en smått galen helg när det visade sig att de vi skulle bo hos hade de träffat tidigare under sommaren. Men det var ett annat typ av möte med kulturen. En annan del av Frankrike. De var otroligt gästfria av sig som bjöd in nio stycken 18-25 åringar att bo hos dem och deras tre barn. För att visa traktens lokala viner. För mig innebar det att öva på glassvingar handen och gurgla vinet för att lyfta fram dess smaker.

.

Veckan därefter kommer jag nu och framöver kalla helvetes veckan med  sju prov under fyra dagar. Vilket enligt mig är oförståeligt och tortyr liknande. Men tog mig igenom den genom att framkalla tankarna att i helgen åker jag hem till syster i Evian. Kom också fram till att det hela spelar verkligen ingen som helst roll. Visst känns det tråkigt att inte få godkänt på ett prov, men jag är här för att lära mig språket. Inte för att bli världsmästare i matte. Det var då otroligt skönt att när det hela väl var över få åka och besöka syster. Se hennes vackra stad och träffa hennes otroligt trevliga familj. Att för första gången vinna på bowling kändes också helt okej! Men främst att få prata av mig med syster! Utan henne hade jag nog åkt hem vid det här laget. Riktig hjältinna är hon som får mig på rätt spår!

.

Den här veckan har flutit på och nu är helgen snart redan slut. Har gått i ett, värd syster som fyllt 16 så hon har firats ordentligt med tårta och mat! Såsom det sig bör! Men det är nu snart ny vecka igen och jag kommer behöva mina krafter. För att orka bemöta alla landets hinder. Språket, människorna och främst skolan. Skolan är tokig om jag inte sagt det tidigare... Är nu inskriven på Baccen så det blir bara mer och mer spännande.

.

Det är tungt här borta utan er och saknar er! Det känns betryggande att ni finns där borta i norr någonstans. Det hjälper mycket. Vill bara säga att jag både hatar och älskar mitt liv här. Det är nytt, otroligt förvirrande men också väldigt berikande! Det skall ändå bli skönt att snart få komma hem. Träffa er och se något som är bekant!